Bodil Malmsten dikter: humor, vemod och ärlighet i svensk poesi

Bodil Malmsten rimmar när ingen annan rimmar. Hon skrattar mitt i sorgen och sörjer mitt i skrattet — och hon gör det på ett sätt som känns omöjligt att härma. Bland de svenska dikter som läsare återvänder till om och om igen finns hennes med i toppen, inte för att de är enkla utan för att de är ärliga på ett sätt som gör ont på rätt ställe.

Vem var Bodil Malmsten?

Bodil Malmsten föddes den 19 augusti 1944 i byn Bjärme i Jämtland. Föräldrarna skilde sig tidigt och hon växte upp dels hos morföräldrarna, dels i ett fosterhem i Vällingby — en barndom präglad av flytt och ensamhet som senare skulle sätta djupa spår i hennes diktning. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker och gav ut sin första diktsamling, Dvärgen Gustaf, 1977.

Genombrottet kom med Damen, det brinner! 1984 — en samling om ensamhet och längtan efter kärlek som tog henne från litterär kuriositet till folkkär poet. Hon framträdde som eftersökt uppläsare av egna dikter och sommarpratade i P1 tio gånger mellan 1980 och 2002. På 2000-talet slog hon igenom även som romanförfattare med Finistère-böckerna, skrivna från det lilla samhälle i nordvästra Frankrike dit hon hade flyttat.

År 2015 — efter drygt tjugo års tystnad som poet och mitt under sin cancersjukdom — gav hon ut Det här är hjärtat, sin sista och kanske mest älskade diktsamling. Hon avled den 5 februari 2016 i Stockholm. Året därpå utkom Samlade dikter. 2021 tonsatte sångerskan Ellen Sundberg, också från Bjärme, ett album med hennes dikter: Ett bloss för Bodil Malmsten.

Bodil Malmstens stil – rim i en orimmad tid

Det mest uppenbara med Bodil Malmsten är det som också är det mest provocerande: hon rimmar. I en tid då rim ansågs omodernt och naivt valde hon att fortsätta — inte för att hon inte visste bättre, utan för att rytmen var en del av sanningen. Hennes rim kan vara täta och nästan hejdlösa, men de kan också bäras så lätt att man inte märker dem förrän de sitter fast.

Det andra signum är rörelsen — det tvära kastet mellan det höga och det låga, mellan de stora frågorna och den lilla vardagsdetaljen. En dikt om döden kan plötsligt handla om en katt. En kärleksdikt kan sluta i humor. Det är denna blandning av humor och vemod som Sveriges Radio beskrev som hennes alldeles egna ton — och som gör att en läsare kan skratta och gråta i samma strof utan att det känns falskt.

Dikten ovan är skriven i Malmstens anda — med hennes teman och hennes rörelse — men är ett originalt verk. Vill du läsa mer om den svenska lyriska traditionen hon tillhör hittar du den på vår sida om lyrisk dikt.

Bodil Malmsten dikt sorg

Sorgen är ett av Malmstens mest centrala teman — men hon skriver om den utan sentimentalitet. Hennes sorgedikter är direkta, ibland nästan kliniska, men det är just den direktheten som gör dem så svåra att glömma. Det här är hjärtat (2015), hennes sista diktsamling, skrevs mitt under sin egen cancersjukdom och kretsar kring sjukdom, förlust och det orimliga i att någon man älskar är borta. Det är en av de mest personliga och mest lästa svenska diktsamlingarna från 2000-talet.

Sorgen är inte vad man tror.
Den är inte alltid tung.
Ibland är den en tom stol vid bordet,
ett glas som inte används,
en vana som fortsätter
trots att anledningen är borta.

Man lär sig inte leva med sorgen.
Man lär sig leva bredvid den —
som med en granne man aldrig valt
men vant sig vid
och ibland till och med saknar
när den är tyst.

Vill du ha dikter om kärlek i samma ärliga och direkta ton hittar du ett brett urval på vår sida med dikter om kärlek — med både klassiska och moderna röster.

Bodil Malmsten dikt om döden

Malmsten skriver om döden som hon skriver om allt annat — utan omskrivningar, utan falsk tröst. Det som gör hennes dikter om döden så användbara vid begravningar och minnesstunder är just det: de lovar ingenting, men de bekräftar att förlusten är verklig och att det är rimligt att den gör ont. Det här är hjärtat formulerade det så träffsäkert att många läsare kände igen sin egen sorg i boken trots att den var så personlig.

Döden är inte dramatisk.
Det är det som är så svårt med den.
Den kommer in som vem som helst,
tar det den kommit för
och lämnar dörren på glänt
efter sig.

Jag trodde att sorgen skulle bli lättare
med tiden.
Den har inte blivit lättare.
Den har blivit mer bekant.
Det är inte samma sak.
Men det är något.

Samlade dikter Bodil Malmsten

Samlade dikter (2016, Albert Bonniers Förlag) utkom postumt och samlar åtta av hennes diktsamlingar i en volym — från debuten Dvärgen Gustaf (1977) till Inte med den eld jag har nu (1993). Det är ingångspunkten för den som vill följa hennes hela utveckling som poet: från de tidiga kortare dikterna med stackatorytm till de längre, berättande dikter som skulle bli hennes signum.

Den som vill börja med Malmsten och inte veta var rekommenderas Det här är hjärtat — hennes återkomst till poesin efter drygt tjugo års tystnad, skriven under cancersjukdomen och utgiven 2015. Den är kompakt, omedelbart gripande och kräver ingen förkunskap om hennes övriga verk. Samlade dikter är för den som redan är övertygad och vill ha allt på en gång.

Andra poeter i Malmstens anda

Den som älskar Malmstens blandning av humor och djup, hennes vilja att säga det svåra rakt ut, hittar liknande kvaliteter hos två andra svenska poeter. Kristina Lugn delar hennes förmåga att blanda melankoli och humor i samma dikt — med en ännu mörkare ironi och en scenkänsla som gör hennes dikter nästan teatrala. Vår sida med Kristina Lugn dikter samlar ett urval av hennes mest lästa verk.

Edith Södergran är en annan naturlig läsning — inte för humorn, som saknas, utan för den egna rösten och vägran att anpassa sig till tidens konventioner. Malmsten och Södergran delar en konstnärlig envishet som gör deras dikter omöjliga att förväxla med någon annans. Se vår sida med Edith Södergran dikter för ett urval.

Vilken Bodil Malmsten-diktsamling ska man börja med?

Börja med Det här är hjärtat (2015). Det är hennes sista och mest koncentrerade samling — personlig, direkt och omedelbart gripande. Har du läst den och vill ha mer är Damen, det brinner! (1984) nästa naturliga steg: genombrottet, om ensamhet och längtan, med den rytm och de rim som definierade hennes röst. Samlade dikter (2016) är för den som vill följa hela banan från debut till slut.

Varför är Bodil Malmsten så omtyckt i Sverige?

För att hon säger det många tänker men inte formulerar. Hennes ämnen — ensamhet, kärlek, förlust, ålder, kroppen — är universella, men hennes sätt att ta sig an dem är omöjligt att förväxla med någon annan. Hon rimmar när det är omodernt. Hon skrattar när det är svårt. Hon är aldrig högtidlig när hon inte behöver vara — och det gör de stunder hon faktiskt är högtidlig desto starkare. Det är en kombination som är sällsynt i all litteratur, inte bara i svensk poesi.