Nils Ferlins dikter – bohemen som blev folkkär
Nils Ferlin är poeten som gjorde Klarabohemens gator, krogar och livsöden till svensk litteratur. Han föddes i Karlstad 1898, debuterade 1930 och dog i Uppsala 1961, men hans rader sjungs, citeras och läses fortfarande över hela landet. Under sin livstid sålde han över 300 000 diktböcker, och statyer av honom står i både Karlstad, Filipstad och Stockholm.
Den här sidan är din genväg in i Nils Ferlins dikter: vilka som är mest kända, var kärleken och döden finns i författarskapet och hur du hittar rätt när du bara minns en liten bit. Letar du bredare finns det gott om andra svenska dikter att fortsätta med när du har läst klart här.
En viktig sak först: Ferlin dog 1961, vilket betyder att hans dikter är upphovsrättsskyddade till och med 2031. Därför återger vi inte hela hans texter här. I stället guidar vi dig till titlarna, sammanhangen och musiken, och du får en egen dikt i hans anda som du är fri att kopiera.
Så låter Ferlins lyrik
Ferlins röst känns igen direkt: vardagligt språk, ömsint humor och en djup sympati för dem som hamnat utanför. Själv hade han varit cirkusartist, och på 1920-talet hörde han till bohemerna kring Klara kyrka i Stockholm. Det är där många av hans människor bor, drömmare och förlorare som ändå får behålla sin värdighet.
Det gör honom till en lyriker i ordets bredaste mening: personlig, musikalisk och nära sången. Vill du förstå vad som kännetecknar en lyrisk dikt är Ferlin ett utmärkt exempel, eftersom hans verser ofta låter som folkvisor med ett sorgset leende. Titeln I folkviseton säger det mesta.
I den svenska lyriska traditionen är det naturligt att läsa Ferlin tillsammans med äldre namn. Både dikterna av Gustaf Fröding och Dan Anderssons dikter rör sig i samma landskap av längtan, melankoli och människor i marginalen. Ferlin placerar bara sina berättelser på stadens trottoarer i stället för i skogen.
Nils Ferlins mest kända dikter
Nils Ferlins mest kända dikt är En valsmelodi från debutsamlingen En döddansares visor (1930). Andra välkända titlar är Barfotabarn, I folkviseton (Mitt hjärta är ditt) och Inte ens en grå liten fågel. Många av dem har tonsatts och sjungs än i dag, vilket är en stor del av förklaringen till att de aldrig har blivit gamla.
En valsmelodi är hans mest sjungna text och finns i otaliga inspelningar, men det är inte hela bilden. Titlar som Men går jag över ängarna och Kan du höra honom komma är lika älskade bland dem som har lärt sig Ferlin genom sångerna. Och Barfotabarn är både en dikt och namnet på hans andra diktsamling, utgiven 1933.
Vill du läsa honom i ordning är det här samlingarna att leta efter: En döddansares visor (1930), Barfotabarn (1933), Lars och Lisa i Stockholm (1937), Goggles (1938), Med många kulörta lyktor (1944), Kejsarens papegoja (1951) och Från mitt ekorrhjul (1957). Det är alltså sju samlingar på drygt tjugo år, och du märker hur tonen mjuknar från debutens dödsdans mot en mildare, mer sentida blick.
Nils Ferlin dikter kärlek
Kärleken hos Ferlin är sällan triumferande. Den är skör, ofta obesvarad och full av saknad, och den bär med sig en ung människas stora ord ställda mot en äldre människas stilla besvikelse. Bilderna återkommer: ögon, hjärtan och naturens skiftningar som får stå för det som är för stort att säga rakt ut.
Bland de titlar som brukar räknas till hans kärleksdikter finns Precis som förut, I folkviseton, Brådska, Vilse, Gick jag allena och Kärlekens ögon. De flesta av dem hör hemma i de senare samlingarna, där kärleken ofta handlar om det som gick förlorat snarare än det som vanns. Det är ingen slump att just de här dikterna känns så träffsäkra när man själv har saknat någon.
Eftersom Ferlins egna texter är skyddade får du här i stället en egen dikt i hans anda, skriven för den här sidan och inte av honom:
Jag har en slant av dig i västfickan,
den räckte aldrig till ett glas på Klara,
men jag byter den inte mot någonting.
Natten är lång och staden pratar tyst,
lyktorna blinkar som gamla bekanta,
och jag går hem med dina ögon med mig.
Sådana som jag får sällan mycket här i livet,
men ibland får vi en människa att sakna,
och det är rikedom nog för en hel natt.
Har kärleken tagit slut, eller har någon du höll av lämnat ett tomrum efter sig? Då finns det fler rader att luta sig mot bland dikter om sorg och saknad, för saknaden är i grunden kärlekens baksida.
Nils Ferlin tonsatta dikter
Få svenska poeter har blivit så mycket sjungna som Ferlin. Lille Bror Söderlundh skrev den melodi som blev den mest kända till En valsmelodi, och redan på 1930-talet fanns en tidig tonsättning av Gunnar Turesson. Sedan dess har många fler tagit sig an texten, och det finns flera helt olika melodier att jämföra.
Ove Engström har tonsatt flera andra Ferlin-dikter, bland dem Men går jag över ängarna, Kan du höra honom komma, Barfotabarn och Inte ens en grå liten fågel. Även Gudmar Gustafsson och Kjell Nordenstam har skrivit musik till hans texter, så arbetet fortsätter än i dag.
Bland dem som har sjungit En valsmelodi finns Sven-Bertil Taube, Tommy Körberg, Rolf Wikström och Monica Zetterlund, men också Imperiet och Thåström tillsammans med The Hellacopters, vilket visar hur långt Ferlins ord når mellan genrer. I folkviseton har bland andra Rolf Wikström, Lotta Engberg och Christer Sjögren spelat in. Det har dessutom getts ut en välgörenhetsskiva där bland andra Sven Wollter, Freddie Wadling och Mikael Rickfors tolkade honom, till förmån för bland annat Linnéahuset i Göteborg.
Lyssna på tre olika inspelningar av En valsmelodi innan du bestämmer dig för vilken du vill dela eller spela vid ett tillfälle. Samma text kan låta vemodig, slagkraftig eller nästan glad beroende på vem som sjunger.
Nils Ferlin dikter om döden
Döden finns med i Ferlins författarskap från första början, redan i titeln på debuten. Men han skriver sällan med skräck. Hans dikter om livets slut låter oftare som ett stilla konstaterande, ibland med en sorts torr humor, och det är just det som gör dem tröstande för många.
På Ferlinsällskapets webbplats samlas de under temat livet och döden, där titlar som Döden, Kväve bara och väte, Som ett ödehus, Åren tillåter och Inskription ingår. I flera av dem betraktas människan nästan som ett kemiskt ämne på väg tillbaka till jorden, och ändå är det människans drömmar och längtan som får sista ordet. En valsmelodi hör också till den här gruppen.
Ska en Ferlin-dikt läsas upp vid en minnesstund eller i kyrkan finns en egen sida om Nils Ferlin begravningsdikt som tar upp just den situationen. Vill du trycka en dikt i ett program kan det kräva tillstånd från rättighetshavaren, eftersom skyddet fortfarande gäller.
Samlade dikter och hur du hittar en dikt du bara minns delar av
Vill du ha allt på ett ställe är Samlade dikter den utgåva att leta efter, och den ges ut av Albert Bonniers Förlag. Biblioteken har ofta både den och de enskilda samlingarna, och antikvariaten är fulla av gamla upplagor av Barfotabarn och Goggles. Litteraturbanken är ett bra ställe att fortsätta söka på när du vill hitta utgåvor och mer information.
Många kommer hit för att de minns en rad men inte titeln. Börja då med temat: Ferlinsällskapets register delar in dikterna i fem områden, nämligen vår otillräcklighet, möten och reflektioner, kärlek och relationer, religionen och sökaren samt livet och döden. Hitta rätt tema, leta upp titeln och kontrollera därefter i vilken samling den står.
Var också försiktig med vad som kallas Ferlin på nätet. Gamla psalmer, folkvisor och julsånger hamnar ofta bland hans dikter av misstag, och Det är en ros utsprungen är till exempel en gammal julpsalm, inte en Ferlin-dikt. Kolla alltid titeln mot en pålitlig samling innan du citerar den.
Vanliga frågor om Nils Ferlins dikter
Här är svaren på det som oftast frågas om Ferlin, kort och utan omvägar.
Vilka dikter skrev Nils Ferlin?
Nils Ferlin gav ut sju diktsamlingar mellan 1930 och 1957: En döddansares visor, Barfotabarn, Lars och Lisa i Stockholm, Goggles, Med många kulörta lyktor, Kejsarens papegoja och Från mitt ekorrhjul. Dikterna finns även samlade i utgåvan Samlade dikter, som är det enklaste sättet att läsa hela författarskapet.
Vilken är Nils Ferlins mest kända dikt?
Den mest kända är En valsmelodi, som gavs ut i debutsamlingen En döddansares visor 1930. Den har blivit en av svensk lyriks mest sjungna texter och har spelats in av många artister, bland dem Sven-Bertil Taube, Monica Zetterlund och Tommy Körberg, i olika musikaliska tolkningar.
Kan jag läsa Nils Ferlins dikter gratis på nätet?
Eftersom Ferlin dog 1961 är hans dikter fortfarande upphovsrättsskyddade i Sverige, så hela texterna delas inte fritt på webben. Du kan låna samlingarna på biblioteket, köpa Samlade dikter eller läsa presentationer och titlar på Ferlinsällskapets webbplats, som är ett bra stöd för den som vill orientera sig.
Vem har tonsatt Nils Ferlins dikter?
Lille Bror Söderlundh skrev den mest kända melodin till En valsmelodi, och Ove Engström har tonsatt flera andra, bland dem Barfotabarn. Dessutom har bland andra Gunnar Turesson, Gudmar Gustafsson och Kjell Nordenstam skrivit musik till hans texter, och många artister har sjungit dem genom åren.
Du kanske också är intresserad av:
Lämna ett svar